Att blogga, fläka ut sitt liv, umgås bara i cyberrymden inte IRL (in real life), kan det vara bra? Samtalet flöt på runt fikabordet för en vecka sen. Varför bloggar jag var en fråga jag var tvungen att fundera över? Mitt svar blir: Det är nog som en författare som skriver. Jag har något jag vill skriva om, som jag tror att någon kan vara road av att läsa.
Bloggen har blivit en del av mitt liv. Genom bloggen har jag fått samtal med människor som jag aldrig kunnat förutse. Genom bloggen har jag lärt känna nya härliga människor. Genom bloggen har jag fått utlopp för min kreativitet som jag alltid trott inte existerat.
Jag är ingen, och blir nog aldrig en författare. Men en liten tant som ändå vill skriva det som ligger på hjärtat, det vill jag vara.
Jag har bestämt mig: Jag fortsätter blogga, så länge någon vill läsa vad jag skriver.
Bloggen har blivit en del av mitt liv. Genom bloggen har jag fått samtal med människor som jag aldrig kunnat förutse. Genom bloggen har jag lärt känna nya härliga människor. Genom bloggen har jag fått utlopp för min kreativitet som jag alltid trott inte existerat.
Jag är ingen, och blir nog aldrig en författare. Men en liten tant som ändå vill skriva det som ligger på hjärtat, det vill jag vara.
Jag har bestämt mig: Jag fortsätter blogga, så länge någon vill läsa vad jag skriver.
2 kommentarer:
Det är väldigt intressant med alla möten man nu även har i den virtuella världen. Jag skulle ju inte veta en bråkdel om dig o det du gör om vi inte möttes i cybervärlden. Alla dessa möten gör ju att man dessutom skickar varma tankar till varandra som kanske inte gjort annars. Så fortsätt du så läser vi ;-)) Kram Lotta på Signes vind
Det är jättespännande att få läsa din blogg! Precis som Lotta skriver så lär vi ju känna dig genom bloggen och det är väldigt kul för du är verkligen en intressant person!!
Kram Kathlin
Skicka en kommentar