torsdag 30 april 2009

Valborgsmässoafton

Vi skulle ut och fria Valborgsmässoafton. Han var med. Den tyste killen som jag lärt känna under de senaste veckorna, Magnus. Han jag alltid tyckt varit så …intetsägande, så trist, så tråkig. Han var jag kär i! Under flera år hade vi varit med i samma gäng men aldrig hade jag funderat över honom. Jag var kär i Morgan, Anders, Johan, Claes-Inge m.fl. m.fl. Men aldrig varit intresserad av Magnus. Den rödhårige killen med stora glasögon, trista kläder och ….bara så tråkig. Inget spännande alls.

Jag hade på mig min vita skjorta med röd brodyr på fickan. Den nya blåa kappan och jeansen som var långa och vida var skitsnygga med platådojorna. Kanske att jag skulle få åka med honom…
Vi lyckades komma bort från dom andra bilarna, var på utsikten i Huskvarna, kysstes i baksätet i den vita Mercedesen och jag var kär. Upp över öronen kär. Jag ville bara tillsammans med honom alla dygnets timmar, göra allt tillsammans med honom. Skratta, gråta, prata och mysa. Jag skrattade så jag hade ont i ansiktet efter mina kvällar med Magnus. Vi kunde prata i timmar om allt.

Idag är det 33 år sedan. Vi har snart varit gifta i 30 år och jag är lika lycklig. Inte att det har varit så hela tiden, ständigt uppåt, men jag är ödmjukt tacksam att vi har varandra idag. Jag är nog kärare än någonsin! Märkligt att det kan växa.

Ps. idag tycker jag min man är både snygg och välklädd, förutom att han fortfarande är den jag helst går ut och äter med en kväll och pratar, pratar och pratar. En klok och lagom smal man i sina bästa år!


tisdag 28 april 2009

Retorik - Konsten att övertyga

”Att kunna framföra med lätthet det man med svårighet lärt in” . Det sa man om den förre amerikanske presidenten Ronald Reagan.

Det vill jag lära mig! Att tro att det inte ligger hårt jobb bakom ett anförande är inte sant. För mig kan det ta timmar att förbereda 5-10 minuters ”enkelt tal”. Lite större herrar och damer har spökskrivare men jag får allt knåpa ihop mina egna tal som jag ska framföra.

Hon är duktig Christina, riktigt bra! Hon är min mentor och coach som jag har förmånen att träffa en gång i månaden under ett år. Idag har det varit kommunikation och retorik på programmet. Jag har, sen jag hörde ett föredrag om retorik för ett antal år sedan, velat förbättra mig på att tala och veta vad som händer i publiken när jag har talar. Bli en duktig retoriker.

Att tro att jag, efter en eftermiddag och en bok, är fullärd eller ens mycket bättre, är väl att ta i. Men jag har fått mycket att fundera över och jobba med, det är sanning!

torsdag 23 april 2009

Funderar över twitter och meningen med det.

Först till en miljon tävlade CNN och Ashton Kutcher om i USA i veckan, Oprah gjorde sitt inträde i Twittervärdlen och har fått en halv miljon anhängare på några dagar.

Vad är anledning att följa dessa?

Jag har tre anhängare efter att ha testat under ett par veckor, följer tre personer och undrar varför jag ska läsa....
annika lantz Gick förbi en vattenpost som stod i sin ensamhet och sprutade ut vatten. Folk gick bara förbi. Sa på sin höjd 'Ojoj!' Det slutade det in ...
annika lantz På väg till dagis räddar vi en nyckelpiga. En stund senare läser jag en artikel om folkmordet i Rwanda. Konstig s.k. värld vi lever i.

Vad är det för nytta med twitter för mig? Varför är det intressant att följa vad Opray skriver med 140 tecken 10 gånger om dagen? Vill vi lära känna lite n ya människor? Vad är det?

Finns det någon som tycker något om detta nya fenomen?

Tuggummi kostar 1000 kronor

Varför har jag inte bloggat på länge? Kanske är det skrivkramp? Ja, kanske är det så att jag känner att inläggen ska vara så kloka som möjligt, min egen ribba har höjts och då blir det inget vettigt jag kan skriva till slut.

Nu blir det spontana inlägg, gärna med glada tillrop och kommentarer från mina bloggläsare.

Om man spottar ut tuggummi kommer att kosta 1000 kr i Göteborg, läste jag i morse.
(Det är inte mysigt att trampa i ett "nyspottat tuggummi", det tror jag ingen tycker. )
Det ska svida i plånboken när man skräpar ner, det är grundatanken i förslaget.

Jag instämmer!!

hälsningar

Vi som var med och plockade skräp när vi var barn.
Vi som känner smärta när vi missar en papperskorg, vänder oss och går tillbaka och plockar i det som hamnade utanför.
Vi som vill instämma i HÅLL SVERIGE RENT!

tisdag 7 april 2009

Allt kommer att bli bra....

Jag såg när han slog till honom. Han skrek och så slog han. Blicken som pojken gav sin pappa kan jag fortfarande se, fast det är många, många år sedan. Ingenting gjorde jag. Jag sa inte ens något. Var bara tyst, förvånad, ledsen, arg. Det fanns inga ord och man vill ju inte lägga sig i.

Visst hörde jag att han troligtsvis fick stryk ibland, men ingen ingrep. Ingen ringde och anmälde. Ingen frågade. Man var ju inte säker. Fasaden var ju så fin.
Var tuffare, våga fråga, våga anmäla!!
Läs Dolphs brev i dagens Aftonblad.



Dolphs brev till alla barn som blir slagna
ALLT KOMMER ATT BLI BRA
Jag vet att det gör ont, både inuti och utanpå. Mest inuti.
Jag vet att Du gråter mycket.
Jag vet att Du älskar din mamma och pappa och alltid kommer att göra det. De älskar Dig.
Ibland har också vuxna stora problem. De kanske också blev slagna när de var små.
Det viktiga är att Du kommer i håg att det inte är Ditt fel.
Det är inte Ditt fel.
Lyssna nu:
DET ÄR INTE DITT FEL.
Om Du behöver hjälp sa finns det ett telefonnummer Du kan ringa:
0200-230 230 (till Bris).
Jag blev slagen av min pappa när jag var liten och jag hade ingen att ringa, men jag önskar att jag hade haft det.
Jag kämpade vidare och gav inte upp.
Nu när jag jobbar med film i tuffa Hollywood får jag styrka och inspiration av mina upplevelser.
Nu har jag mina egna barn och jag slår dem aldrig. Jag älskar dem mer än något annat i hela världen.
Allt blev bra för mig.
Allt kommer att bli bra för Dig.
Jag lovar.
En jättestor björnkram.
/Dolph

Avskedad - vägde för mycket!

Nio personer har avskedats för att de vägde för mycket! Var kan man ju undra…? Inte här i alla fall på Gullbrannagården.
Vid flygbolaget Air India får flygvärdinnorna bara väga 50 kg om man är 152 cm lång. Men är man 26-30 år går gränsen vid 56 kg. Det finns i ett domstolsbeslut.

Så kan man också börja sin morgon. Med att läsa onödiga fakta som bara irriterar. Jag tror hellre jag fokuserar på andra viktigare saker, som att köpa in lekställning till mysstugan, nya madrassöverdrag och kanske nya arbetskläder till personalen till sommaren. Känslan är att fler blir glada av det, än att jag väger 56 kg. Men det är klart…jag är ju över 30 år…

söndag 5 april 2009

Att sova med öppen dörr...

När du är ung kör du livet med liten ratt och en stor motor, när du blir äldre kör du med en stor ratt och liten motor.

Det sa min vän ikväll som endast fyller 40 när undertecknad fyller 50 år i sommar! Det var nog menat som en slags tröst, men tankarna gick igång.

Efter att ha sovit med öppen dörr vid flera tillfällen och kaffebryggaren påslagen när jag i tidig morgonstund ska göra morgonkaffet, känns det som …snart måste jag göra något! Är det bara att acceptera lite senila drag av maken och i ärlighetens namn av mig själv också? Vi är helt klart mycket klokare idag men inte så snabba…det måste väl vara det som Samuel menade?

Funderar på post it lappar, men många blir det, på många ställen.

Tacksam för livet!


Vi fick fyra dagar tillsammans. Så stod det i dödsannonsen av en ung tjej som precis fått sitt första barn. Jack fick han heta och det stod ” Det var dom lyckligaste dagarna i våra liv”.

När jag var på årsstämma för campingvärdarna berättade Jakob, 31 år, att han också skummar över dödsannonserna varje dag. Tittar på årtalet och ser om någon är född på 70- eller 80-talet. Jag följer också de som är födda på 50- och 60-talet.
Ett intressant samtal följde där vi pratade om livet, kort eller långt, vad är det som gör att vi är intresserade av just den delen av tidningen. Båda hade vi sett den om tjejen som dog ung och efterlämnade ett nyfött barn och en sörjande make Märkligt att träffa en 20 år yngre kille som också läser dödannonser, funderar över de som blir kvar, vad som händer runtomkring.

Jag är så tacksam för livet. För de människor som finns runt omkring mig, som betyder så mycket för mig. Undrar om jag tillräckligt ofta säger det till dom?