Vi använder bara 10% av hjärnans kapacitet.

Det är en myt! Säger hjärnforskarna idag!

Jag läser att det troligen härstammar den från den amerikanske psykologen William James som i början av 1900-talet skrev att han trodde att vi i regel inte använder oss av mer än 10% av vår intellektuella kapacitet .

I morse hade jag en datorkrasch. Känslan var…nu rasar mitt liv samman…

Kanske lite överdrivet, eller ganska rejält överdrivet, men första känslan var så. Ikväll har mitt liv återvänt, hårddisken är igång och jag tackar vår datakille att han fixade det! Igen! Funderar just på vad det har att göra med hjärnans kapacitet men detta var tankarna i mitt huvudet i afton och det känns som det ändå har ett visst samband.

Promenera och förhindra att hjärnan krymper!

Promenera mera, så förhindrar du att din hjärna krymper. Det i sin tur minskar risken för demenssjukdomar när du blir äldre. Det hävdar amerikanska forskare i en ny studie.

Det är alltid spännande att läsa aktuell forskning! Man har granskat 299 personer med en snittålder på 78 år som promenerat 9-10 km i veckan och jämfört med de som rörde sig mindre eller satt stilla större delen av tiden. Kroppsrörelser påverkar våra celler positivt, även hjärnan.

Vem vill ha en mindre hjärna? Bara att röra på sig, ut och gå!
(det känns gott att läsa att de som går mer än 15 km i veckan har inte bättre värden än de som nöjde sig med nio)

”Den här veckan har gett mig mer än någon vecka i livet!”

Så sa han, miljardären som jobbade som volentär med hemlösa en vecka. Jag har precis sett programmet och det var bland det bästa jag har sett på mycket länge på TV. Gå in på Kanal 5 play och se.

http://www.kanal5play.se/program/play/denhemligemiljonaren-s01e04

”Den största lyckan är att få ge sin tid och en hjälpande hand!” Det var Bengt avskedsord. Lite annan klang i rösten än i starten av programmet. Då var det vingården, konsten och huset som var lyckan i livet.

Mitt förra liv

För sådär en 25-30 år sedan levde jag mitt förra liv! Det var i Ebbarpsby, en liten by med knappt 100 invånare, mellan Bankeryd och Habo . Endast 19 år köpte vi vårt lilla torpställe med en liten gäststuga.

Gifte mig 20 år gammal och renoverade vårt lilla torp, bodde i gäststugan, den brann ner. Endast tre månader efter vårt giftermål. Ett par månader senare började vårt liv i vårt lilla Fridslund som varade i sju år!

Jag hittade idag några rader, från mitt 40 årskalas, som beskriver lite av mitt liv, mitt förra liv. Undrar vad som blir mitt nästa liv?

Mitt förra liv

Pelargonier som övervintrar

Purlolöksgratäng doftar gott i köket, bakade på ägg från den egna hönsgården. Man ska ha egna ägg, vilken gula!

Sommarbarn för att ge några storstadsbarn lantliv

Sammanträde med socialnämnden, man måste ju engagera sig i orättvisorna

Safta och sylta, vi ska ha rejält förråd till vintern, det har Ella alltid haft

Fjällräven jacka, rejäl att ha på dagis

Baka kakor till kafferep med släkten

Permanenta håret, jag fattar inte hur man kan låta bli!

Jätteblomman fyllde hela Saaben, men va fin den är! Ska kolla i krukväxtboken hur den ska skötas.

Låna jordfräsen av svärfar. Fräsa upp mer land för att utvidga, odla mer grönsaker.

Gödsla rabarberna, helt otroligt stora

Skönt på landet, ingen trafik, inga gatlyktor. Lugnt, en idyll helt enkelt.

Vi reser med enkel biljett

Så sjöng Carl-Johan på sin begravning. Lena spelade upp skivan för oss som var med på bibelskolan i Prachuap (Thailand) som behållningen skulle gå till. Dom fick tre härliga år tillsammans. När vi mötte dom för sex år sedan var dom så kära. Förälskelsen lös omkring dom och vi hörde deras berättelse om första mejlen och sen första dejten. Den svettiga skjortan, lånet av cabben ja Carl-Johan var kär och likaså Lena.

Det var så gott att möta Lena igen, se att sorgen finns kvar men också en stor portion livsglädje.

Vi vet inget om livet, hur det ser ut nästa månad, nästa år. Vi kan inte backa tillbaka fast vi ibland gärna skulle vilja det.

Vi reser med enkel biljett genom livet. Att försöka ta vara på varje dag vill jag.