måndag 23 februari 2009

VISA kort

Jag gillar kort och kuponger.
Har nog ett 20-tal kort som jag använder. Skånskan, favvo caféet i Halmstad som bjuder på kaffe emellanåt, Åhléns kortet, mitt grönprickiga fina kort, som jag för presentcheckar, 50 kr! Kanske är jag lurad men det är ganska kul att få lite förmåner mellan varven. Det piggar upp livet.

Blev dock riktigt besviken idag. Fick erbjudande om ett VISA kort med Coop. Bara massa förmåner, billig årsavgift, poäng på allt man handlar och sen få presentcheckar hemskickade.

Men… i det finstilta stod det, 10 kr/kontantuttag i automat! Snabbt intjänade pengar går snabbt åt, det gäller att vara observant.

Bokrea!


Klockan 24.00 är det fest! Då startar bokrean. Jag älskar böcker. Är en sån typ som är euforisk när jag kommer till bokmässan och vet att ….här har jag en HEL DAG! Få lyssna, och träffa författare. Köpa böcker och bara njuta.

Nu har jag dock bestämt mig att inte köpa fler böcker.

Undantaget är pocket att ha på resor och böcker jag vill spara och läsa om och om igen. Bokhyllan svämmar över och jag måste erkänna, jag har ett flertal böcker som står olästa. Dom är inte ens öppnade men ack vad bra dom är, men det är tiden. Jag tror att oöppnade kokböcker, olästa faktaböcker, olästa romaner kan vara stressande för oss. Behöver vi 15 kokböcker? Använder jag dom? Kanske är jag ett undantag som har olästa böcker i hyllan men känslan är att det är fler än jag.

Ett stort HURRA för biblioteken. Deckare går ju alldeles utmärkt att låna, jag läser aldrig om en deckare.
Undrar om vi inte köper för många böcker….? Bara en stilla fundering, eller vad tror du? Har lyckats sådär bra med ambitionen att inte köpa böcker sen jag bestämde mig för 1,5 år sedan. Men klart mindre köp är det i alla fall. Men visst skulle jag vilja vara inne i Halmstad om en timma, eller i Habo där syrran har nattöppet i sin butik och bjuder på varm korv!

lördag 21 februari 2009

Min morfar

Dikten tog nog tag i alla som var med på begravningen igår. Alla mindes vi denne fantastiske man, Georg, men en tonårstjej satte ord på det. Ord som etsade sig fast hos oss, gjorde så gråten bröt fram men vi påminndes också om härlige minnena av Georg.

Tack Elin att jag fick din dikt att dela min mina bloggläsare.

Min morfar.
Ända sen jag var liten har du varit där för mig. Du har varit min förebild, Min morfar.

Att se dig som jag gjorde idag går inte förklara med ord. Kall, stilla, borta... Min morfar.

Jag kommer sakna dig något enormt. Vi alla kommer sakna dig något enormt, Min morfar.

Det är inte bara mig du gjort glad så många många gånger, du har brytt dig om så många mer än oss familj, du har tagit mer under dina vingar, Min morfar.

Minnerna är många och vackra, även fast du varit så så sjuk har du ändå ansträngt dig för våran skull. Du har alltid valt oss dina barn i första hand och alltid fått alla att trivas med dig. Min morfar.

Du har gjort mitt liv så mycket ljusare och utan dig kommer det bli något mörkare, men jag vet att du är där uppe och vakar över mig och ler när du ser mig le som du alltid har gjort. Min morfar.

torsdag 19 februari 2009

Berusad av livet!



Vit februari – Berusad av livet! Peter Wilhelmsson i Strömsund föreslog att kommunen skulle ha en vit vecka. Efter fyra år är hela länet med, alla kommuner, och det är utökat till en månad. P1 har Vit februari i sitt matlagningsprogram. Vilken suverän idé! Skulle jag våga föreslå det i min kommun...?

Att ha en alkoholfri månad och ett bra sätt att kontrollera sin egen alkoholkonsumtion skriver Sten-Gunnar Hedin i Dagen. Den som inte klarar att avstå en månad från alkohol, befinner sig troligen i riskzonen. Jag håller med!
”Kom ut” med ett ”vitt budskap” – då skulle mycket förändras i vårt samhälle. Ett stort HURRA för alla som är goda föredöme och som redan nu gör skillnad. Speciellt min lillasyster!!

Hur skapar man det goda livet?


Har dom ingen farstu? Den frågan ställde Owe Wikström om den påtvingade intimiteten som sker i en buss, i en tunnelbanevagn eller på ett café. När folk diskuterar privatlivets olika dilemma som städning, vem ska vi bjuda på festen, är det sant att doms ska skiljas? Öppet och högljutt. Detta är en stressfaktor.

Informationsflödet och informationsöverskottet är också stressfaktorer i vårt höghastighetssamhälle. Det kan jag också instämma i helt!

Vilken man! Owe Wikström talade oavbrutet i en och en halv timma igår och jag bara lyssnade, antecknade och lyssnade! Köpte hans nya bok och ska läsa Långsamhetens lov en gång till.

Det goda livet var rubriken på kvällens föredrag. Hur skapar man det goda livet?
Att aktivt välja livet, inte framåt, inte bakåt utan nu. Carpe diem! Men hur gör man det?
Det måste nog var och en fundera på. Men det viktiga är att stanna upp tror jag.

Läste två kloka råd som Stefan Andee skrivit, kanske kan de va något?
Undvik att följa med din tid.
Håll dina skor polerade! Då har du alltid något att glädja dig åt, dina glänsande tåhättor.

tisdag 17 februari 2009

58 mil på en dag!

Ett gäng forskare är förvånade läser jag idag.

Sångfågeln flyger i snitt 58 mil om dagen! Man har kunnat följa fågelns rörelse söderut på hösten och tillbaka hem igen på våren via ett specialgjort inspelningsbart mikro-gps.

Skapelsen är fantastisk! Bara en reflektion framför brasan ikväll.

söndag 15 februari 2009

Fastan


Vad fäster hos dig? Vad är det som finns kvar när dagen går mot sitt slut, när det tar emot i livet? Vilka ord är det som fäster i dig?

Min kloka vän Britta Hermansson predikade idag om vad det är som får fäste i våra liv och att vi ska tänka på att ge tid för det som ger fäste. Att kanske fasta (tiden för det är ju strax här) och ta tid till det som vi egentligen vill? Fasta från TV några veckor, tidningar, godis. Jag funderar på vad jag ska göra. Någon vana skulle vara intressant att bryta under en, eller kanske ett par veckor. Fundera på hur jag använder min tid och vad som påverkar mig.

Jag återkommer nog med en rapport, tror jag.
ps. Britta bekände att hon inte kan logga in på Facebook längre. Lösenordet fäste inte...kanske finns det hjälp att få.

torsdag 12 februari 2009

Per och jag

Per Gessle och jag åkte från Stockholm ikväll. Flyget landade i Halmstad, nästan 20 minuter före utsatt ankomsttid. Han hade en taxi som väntade och jag min käre make. Jag känner inte Per så väl, har fått en autograf av honom i början av 90-talet och pratade med honom två minuter en kväll för några år sedan. Ser bara lite blygt på honom, hejar inte ens. Tillhör nog inte hans närmaste krets av vänner får jag nog erkänna. Men vi är båda 59: or! Han är i alla fall en av de trevligaste artister jag beundrar, helt klart!

Nu är det kväller och dags att sova.

tisdag 10 februari 2009

Vad gör du på toaletten?

Nu avslöjas det att vi får bra mycket mer uträttat på toaletten än de flesta kanske trott. Det läser jag i dagens tidning. Så pratar vi om stressmage....

* Så många som hälften utnyttjar tiden till att prata i telefon och skicka sms.
* En av tre uppger dessutom att de gärna använder toaletten på jobbet för att ta en paus eller för att läsa tidningen.
* Men de flitigaste, det vill säga cirka en av tjugo, tar med sig datorn för att skicka e-post och arbeta.

Funderar på en passande bild...men jag har nog ingen.

Barn tänker mycket...

Fick ett härligt mail idag, tänkvärt!
Ur barnamun
I Sverige har vi nästan inga slavar längre. De få som finns är lärare Anton, 6 år

Jag är bästis med en invandrare, men jag tror inte att han vet att han är invandrare. Jag har i alla fall inte sagt något.Samuel, 7 år

På Sveriges nationaldag släpper de ut kungen från Skansen. Han vinkar till människorna och tycker det är roligt att få se sig omkring.Lissi, 6 år

Jag tycker att sagor är fina, för då sitter mamma still en liten stund.Line Marie, 8 år

Min mamma säger att jag går henne på nerverna fast jag står alldeles stilla.Sigurd, 6 år

Min mamma bara jobbar och jobbar för att tjäna pengar till mat, ändå är jag nästan aldrig hungrig.Matilda, 6 år

Förr i tiden visste inte mannen var barnen var eller var de kom från.På fars dag firar man att han har förstått det.Nina, 7 år

I USA måste du betala för att bli sjuk.Markus, 8 år

Och den mest tänkvärda :
Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att man har samma färg på hjärtat.Isabell, 7 år

söndag 8 februari 2009

Tjej...eller?

Är jag tjej? Är jag kvinna? När slutade jag isåfall att vara tjej? Det är funderingar jag har en alldeles vanlig söndag. Vad tycker ni, mina bloggläsare. När är man tjej?

Hittade detta på en blogg, intressant tycker jag.

Ordet Tjej är romani och har använts i svenska språket sedan 1847. För somliga är det en hederssak att använda det, för andra att låta bli. När ordet tjej så småningom dök upp i ordböckerna var det som slanguttryck, nu är det ett helt vanligt ord.Tjej betyder ung flicka, men på senare tid har betydelsen utökats till "inte helt ung flicka", då även den medelålders partnern gärna refererar till sin flickvän som "min tjej".

Tjej kan också vara en klassfråga. Kyrkoherdar, läkare och direktörer brukarinte kallas tjejer av sina kollegor, men "tjejerna" på ekonomiavdelningen kan vara hur gamla som helst - liksom tjejen i kassan och tjejen på krogen...Det handlar alltså inte om ålder.

På Pliktverkets hemsida är det tjejer som gör lumpen och på tjejmiddagen får man vara hur gammal som helst.
Jag har träffat tanter som har varit 28 år och tjejer som har varit 82. En tjej är således en kvinna i sina bästa år.

Håll dig vinterpigg

Detta fastnade jag för i morse i dagens DN. Liggande i sängen i de halvskumma sovrummet med en kopp kaffe.

1. Ta en promenad efter lunchen. En halvtimmes solljus om dagen ger dagsbehovet av D-vitamin.
2. Undvik att dricka te och kaffe. Det hämmar ditt järnupptag
3. Omge dig med bra belysning, gärna uplights, som reflekterar ljuset i tak och väggar.
4. Tänd lampan så fort du vaknar för att blockera produktionen av sömnhormon.

Ljusforskare Thorbjörn Laikes enkla tips

Jag är "vintertrött", söker efter alla tänkbara tips att bli piggare. Har du kanske ett bra tips?

lördag 7 februari 2009

Kalas och livet däremellan

”Mamma var fokuserad på kalas. Tiden däremellan kallade hon speditionssträcka.” Det var Carl-Jans mammas liv, berättade han på Lets Dance ikväll.
Kanske något att grunna på i kvällningen. Vad är min speditionssträcka och vad är jag fokuserad på?
Han har butler också, plus en som sköter dammvippan och en som sköter parken.
En annorlunda kille, helt klart!


Njut av min fina kylskåpsmagnet, så sann!

fredag 6 februari 2009

Hellre en plockad gås än barn som svälter och människor som far illa.

Jag har aldrig krossat nyckelpigor med stenar eller dragit av vingarna på flugor. Mina övergrepp på djur stannar vid när jag glömde min vita mus i bilen så den dog en plågsam död i bakrutan , med ett tappert försök att söka skugga bakom vattenkoppen, dog den av solens hetta. Jag var otröstlig. Grät så jag skakade när jag tänkte på den lilla musens plågsamma död. Minns än hur ont det gjorde i hela kroppen en lång, lång tid efter denna traumatiska händelse.
Man ska absolut inte behandla djur illa, det är min bestämda mening. Men jag efterlyser lite perspektiv i djurrättsdebatten.

Gåsar plockas på dun, levande, flera gånger under sin livstid. Det har fått stor medial uppmärksamhet sen Kalla faktas avslöjande förra söndagen.
– Det är ett helvetet på jorden, kommenterar Johan Breck Friis, informationschef på Sveriges veterinärförbund. Helvetet på jorden? En gåsfarm?

Varje dag dör 10 000 barn i världen av undernäring.
923 miljoner!! människor lever i kronisk hunger.
I krigets Kongo beräknas var tredje kvinna vara våldtagen. Brutalt våldtagen där vapen och tillhygge trasar sönder underlivet.
I Egypten könstympas 97% av alla kvnnor, otfast utan bedömning. (det innebär att de får sina underliv lemlästade, oftas innan puberteten och sitt framtida sexliv förstört).
”Ändå flyger vi glatt dit och snorklar en vecka eller två.”

Hellre en plockad gås än barn som svälter och människor som far illa.

Detta blogginlägg är inspirierat av Anna Larssons krönika i Svenskan idag. Flera citat finns i texten.

onsdag 4 februari 2009

Elefanter














En liten gubbe hittade jag i tomtesäcken. En liten playmo apa var det egentligen. Gömd av en liten kille som älskade playmo och djur. Han gömde ofta saker, var väldigt pillemarisk och skrattade mycket. Märkligt att det känns i hela kroppen när minnen kommer upp.

”Snart kommer elefanten, bara en sked till, nu kommer snabeln.”
Jag hittade elefanttallriken med tillhörande mugg när vi städade köksskåpen i gårkväll. Den lilla elefanten kom fram varje morgon när vi åt gröt. Han älskade elefanter, Manfred.

Klart att det både gör ont, men det känns också varmt med alla minnen. Det som gör ont är kanske längtan tillbaka och ångesten över att åldras.

Järnet att baka struvor med och det lilla bakredskapet Ella alltid använde till Marstrandskexen hittade jag också. Det får ligga kvar i kökslådan, trots att det aldrig använts, eller kommer att användas, tror jag. Kanske slår det till en dag och blir ett stort kakbak. Back to basic, kanske är det lösningen istället för konsumtion? Odla, baka och laga sina saker.
Är det inte bättre än att köpa färdigt och hela tiden nya saker?

Mycket funderingar i kvällningen vid brasan.

söndag 1 februari 2009

Du är speciell

När jag vaknade igår morse hörde jag att han var död. Ingemar Ingo Johansson. Boxaren som blev världsmästare. Han nockade Floyd Patterson inför 30 000 åskådare, i samma minut som jag föddes. Natten till den 27 juni, och året var 1959.

Jag är inte intresserad av boxning. Tycker det är otäckt när de slår för fullt på varandra, blodet sprutar och de vacklar fram och tillbaka i ringen. Men min morfar, Gustav, älskade boxning. Så länge jag minns har han berättat för mig, om och om igen, natten du föddes Carina, samma minut, blev Ingemar Johansson världsmästare. Det är något speciellt med dig. Så växte jag upp. Jag var någon speciell, en liten unik varelse, född samtidigt som en svensk tog världsmästartiteln i tungvikt. Första gången, och jag tror det är den enda hittills.

Morfar har varit död i många år nu. Men jag kan höra hans röst när han berättar om när jag föddes, när han frågade om vi skulle gå till Friaredalen och leka i lekparken, den jätte jättestora lekparken nedanför Idas skola.
Han fattas mig, likaså mormor. Jag vill ringa elva sjutton noll fem, höra mormors lite släpiga röst när hon svarar och glädjen när hon hör att det är jag som ringer.

(för dig som inte vet det hette jag Carina tills jag var 12 år, kanske kommer det mer i bloggen om namnbytet någon gång…)