Dikten tog nog tag i alla som var med på begravningen igår. Alla mindes vi denne fantastiske man, Georg, men en tonårstjej satte ord på det. Ord som etsade sig fast hos oss, gjorde så gråten bröt fram men vi påminndes också om härlige minnena av Georg.
Tack Elin att jag fick din dikt att dela min mina bloggläsare.
Min morfar.
Ända sen jag var liten har du varit där för mig. Du har varit min förebild, Min morfar.
Att se dig som jag gjorde idag går inte förklara med ord. Kall, stilla, borta... Min morfar.
Jag kommer sakna dig något enormt. Vi alla kommer sakna dig något enormt, Min morfar.
Det är inte bara mig du gjort glad så många många gånger, du har brytt dig om så många mer än oss familj, du har tagit mer under dina vingar, Min morfar.
Minnerna är många och vackra, även fast du varit så så sjuk har du ändå ansträngt dig för våran skull. Du har alltid valt oss dina barn i första hand och alltid fått alla att trivas med dig. Min morfar.
Du har gjort mitt liv så mycket ljusare och utan dig kommer det bli något mörkare, men jag vet att du är där uppe och vakar över mig och ler när du ser mig le som du alltid har gjort. Min morfar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar