En liten gubbe hittade jag i tomtesäcken. En liten playmo apa var det egentligen. Gömd av en liten kille som älskade playmo och djur. Han gömde ofta saker, var väldigt pillemarisk och skrattade mycket. Märkligt att det känns i hela kroppen när minnen kommer upp.
”Snart kommer elefanten, bara en sked till, nu kommer snabeln.”
Jag hittade elefanttallriken med tillhörande mugg när vi städade köksskåpen i gårkväll. Den lilla elefanten kom fram varje morgon när vi åt gröt. Han älskade elefanter, Manfred.
Klart att det både gör ont, men det känns också varmt med alla minnen. Det som gör ont är kanske längtan tillbaka och ångesten över att åldras.
Järnet att baka struvor med och det lilla bakredskapet Ella alltid använde till Marstrandskexen hittade jag också. Det får ligga kvar i kökslådan, trots att det aldrig använts, eller kommer att användas, tror jag. Kanske slår det till en dag och blir ett stort kakbak. Back to basic, kanske är det lösningen istället för konsumtion? Odla, baka och laga sina saker.
Är det inte bättre än att köpa färdigt och hela tiden nya saker?
Mycket funderingar i kvällningen vid brasan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar