Om skam och skuld

”Om jag kommer för sent till ett möte och inte skäms, då har jag inte förstått att jag själv är ansvarig.” Bodil Wennberg.

Läser om skam, skuld och egna förebråelser ikväll. Vad många kloka människor det finns. Är det inte ödmjukheten som gör om vi känner skam och skuld? En egen fundering…

Läser vidare att detta skulle chefer uppleva som mest obehagligt:

Att bli avslöjad att ljuga 54 %
Att bli överkörd inför andra av en överordnad 42%
Att glömma ett viktigt möte 35%

Funderar över vad jag känner skuld för. Inget speciellt tänker jag först. Men…det är såklart inte sant. Var nu lite ödmjuk Ewa. Visst finns det saker jag skulle hanterat bättre.

Tror att det är mötet med kvinnan i receptionen förra sommaren som ligger överst. Jag talade om, ganska högljutt, att hon inte fick pengarna tillbaka när hon bokat en plats. Meningsutbyte uppstod och jag gav inte vika. Jag skäms när jag tänker på hur fel jag hanterade situationen. Jag skulle naturligtvis ha gått åt sidan, inte pratat så hela receptionen hörde oss. Lyssnat och gjort en deal som kändes bättre än det avslut vi kom fram till. Jag var trött, sovit dåligt, haft en stressig dag etc. Spelar ingen som helst roll, det skulle INTE gå ut över en gäst.

Jag har bett om ursäkt för mitt klantiga beteende via ombud men hoppas möta henne en dag och få säga att det inte var bra jobbat. Jag vill sköta gästkontakten på ett mycket bättre sätt.