Varför tillåter man att en nål, tjock som en stoppnål, sticks in i kroppen och tappar ut 4,5 dl blod. Fyra och en halv deciliter! Det är mycket.Att vara blodgivare har jag nog alltid tänkt att jag ville bli. Jag minns när pappa kom hem från blodgivningen och hade med sig sina järntabletter. Det tog många år, nästan 40, innan jag gjorde slag i saken. Det saknas ju nästan alltid blod till människor i vårt land. Ofta har vi tankar och idéer som vi vill förverkliga, ibland får man bara göra det man tänker, inte bara fortsätta tänka.
Idag berättade en vän till mig att det är nog bra att tömma ut lite blod det bildas ju nytt igen. Åderlåtning hette det förr när kroppen tappades på blod och nytt bildades. Ja, kanske är det bra...
Blod räddar liv. Det saknas alltid blod på våra lasarett, ständigt får vi rapporter om att det saknas blodgivare.
100 kronor rikare (reseersättning) , ett glas juice och en kaka. Det är inte anledningen även om det smakade gott med juicen och kakan. Att veta att mitt blod kan rädda liv det är orsaken att jag vill vara blodgivare. Att bli uppkollad emellanåt är ju inte heller fel. Blodvärdet var 135 Hb, bra!, men 99 i undertryck var inte så bra. Gränsvärdet är 100 för att ge blod. Orsaken vet jag, för mycket jobb. Det blir en bra anledning att varva ner och försöka få ett mer normalt liv i höst.
Fundera inte längre, anmäl dig och ge ditt blod!
http://www.geblod.nu/main.aspx?PageId=1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar