Vi använder bara 10% av hjärnans kapacitet.

Det är en myt! Säger hjärnforskarna idag!

Jag läser att det troligen härstammar den från den amerikanske psykologen William James som i början av 1900-talet skrev att han trodde att vi i regel inte använder oss av mer än 10% av vår intellektuella kapacitet .

I morse hade jag en datorkrasch. Känslan var…nu rasar mitt liv samman…

Kanske lite överdrivet, eller ganska rejält överdrivet, men första känslan var så. Ikväll har mitt liv återvänt, hårddisken är igång och jag tackar vår datakille att han fixade det! Igen! Funderar just på vad det har att göra med hjärnans kapacitet men detta var tankarna i mitt huvudet i afton och det känns som det ändå har ett visst samband.

Promenera och förhindra att hjärnan krymper!

Promenera mera, så förhindrar du att din hjärna krymper. Det i sin tur minskar risken för demenssjukdomar när du blir äldre. Det hävdar amerikanska forskare i en ny studie.

Det är alltid spännande att läsa aktuell forskning! Man har granskat 299 personer med en snittålder på 78 år som promenerat 9-10 km i veckan och jämfört med de som rörde sig mindre eller satt stilla större delen av tiden. Kroppsrörelser påverkar våra celler positivt, även hjärnan.

Vem vill ha en mindre hjärna? Bara att röra på sig, ut och gå!
(det känns gott att läsa att de som går mer än 15 km i veckan har inte bättre värden än de som nöjde sig med nio)

”Den här veckan har gett mig mer än någon vecka i livet!”

Så sa han, miljardären som jobbade som volentär med hemlösa en vecka. Jag har precis sett programmet och det var bland det bästa jag har sett på mycket länge på TV. Gå in på Kanal 5 play och se.

http://www.kanal5play.se/program/play/denhemligemiljonaren-s01e04

”Den största lyckan är att få ge sin tid och en hjälpande hand!” Det var Bengt avskedsord. Lite annan klang i rösten än i starten av programmet. Då var det vingården, konsten och huset som var lyckan i livet.

Mitt förra liv

För sådär en 25-30 år sedan levde jag mitt förra liv! Det var i Ebbarpsby, en liten by med knappt 100 invånare, mellan Bankeryd och Habo . Endast 19 år köpte vi vårt lilla torpställe med en liten gäststuga.

Gifte mig 20 år gammal och renoverade vårt lilla torp, bodde i gäststugan, den brann ner. Endast tre månader efter vårt giftermål. Ett par månader senare började vårt liv i vårt lilla Fridslund som varade i sju år!

Jag hittade idag några rader, från mitt 40 årskalas, som beskriver lite av mitt liv, mitt förra liv. Undrar vad som blir mitt nästa liv?

Mitt förra liv

Pelargonier som övervintrar

Purlolöksgratäng doftar gott i köket, bakade på ägg från den egna hönsgården. Man ska ha egna ägg, vilken gula!

Sommarbarn för att ge några storstadsbarn lantliv

Sammanträde med socialnämnden, man måste ju engagera sig i orättvisorna

Safta och sylta, vi ska ha rejält förråd till vintern, det har Ella alltid haft

Fjällräven jacka, rejäl att ha på dagis

Baka kakor till kafferep med släkten

Permanenta håret, jag fattar inte hur man kan låta bli!

Jätteblomman fyllde hela Saaben, men va fin den är! Ska kolla i krukväxtboken hur den ska skötas.

Låna jordfräsen av svärfar. Fräsa upp mer land för att utvidga, odla mer grönsaker.

Gödsla rabarberna, helt otroligt stora

Skönt på landet, ingen trafik, inga gatlyktor. Lugnt, en idyll helt enkelt.

Vi reser med enkel biljett

Så sjöng Carl-Johan på sin begravning. Lena spelade upp skivan för oss som var med på bibelskolan i Prachuap (Thailand) som behållningen skulle gå till. Dom fick tre härliga år tillsammans. När vi mötte dom för sex år sedan var dom så kära. Förälskelsen lös omkring dom och vi hörde deras berättelse om första mejlen och sen första dejten. Den svettiga skjortan, lånet av cabben ja Carl-Johan var kär och likaså Lena.

Det var så gott att möta Lena igen, se att sorgen finns kvar men också en stor portion livsglädje.

Vi vet inget om livet, hur det ser ut nästa månad, nästa år. Vi kan inte backa tillbaka fast vi ibland gärna skulle vilja det.

Vi reser med enkel biljett genom livet. Att försöka ta vara på varje dag vill jag.

Många av dem förtränger att det snart är jul

Den ligger på mitt köksbord, dikten som jag rev ur DN strax innan jul. Dikten som beskriver en människas tankar om livet. Vilka är de hemlösa? Vad har hänt dem i livet? Vad kan jag göra för att finnas där..för någon?

”Ett par dagar före julafton brukar Inga Pagréus märka att ångesten slår till med full kraft bland hemlösa, prostituerade, alkoholmissbrukare och narkomaner. I sitt arbete som diakon i Klara kyrka möter hon människor som befinner sig på samhällets botten, människor som tappat både fotfäste och hopp.
– Många av dem förtränger att det snart är jul. De orkar inte med vetskapen att de inte ringt sina barn, inte skickat ett brev med en julhälsning och än mindre köpt några julklappar till dem. När julafton närmar sig kommer den där starka ångesten och våndorna över att man är en ganska misslyckad existens, berättar Inga Pagréus. ” Dagen 20101221

Lisas dikt
Vi reser med trasiga
paraplyer
Så nötta att himlavalvet
faller in
Neonljuset tussar stjärnor
fyller våra trötta
blickar
Vi reser med borttappade
handskar
Omaka, rastlösa händer
lämnar inga
fingeravtryck
Skinnet får bära
våra smekningar och slag
Vi reser med stulna skjortor
som snart ska slängas igen
Blodrosor slår ut i armvecken
Ärr som ormar slingrar
där vi skjuter blekt gift
Vi reser med febrig förnekelse
Vår resa har inget mål
Väskorna packas allt tyngre
av fördärv och svek
Vi reser för resandets skull
Vi slutar packa upp

Dikten är skriven av en av de kvinnor Inga Pagréus mött och ingår i boken ”Inga på Plattan”.

Vårt hemliga rum

 Vi har alla våra hemliga rum. Ett rum där vi har våra hemliga drömmar, våra tankar. Vi ser bara varandras putsade fasader.

Har precis lyssnat till ett reportage av P1-reportern Jesper Huor: "Gåtan Göran Lindberg".
Det tar 52 minuter att lyssna. 52 minuter att försöka förstå hur ex-polischefen Göran Lindberg kunde vurma för jämställdhet på dagarna och våldta på kvällarna. Han var ju mediernas älskling, kvinnojourernas idol och politikernas skyddsling. Han turnerar land och rike runt och talade om jämställdhet och mäns våld mot kvinnor. Men ingen anade att polischefen i åratal bar på en fruktansvärd hemlighet. Södertörns tingsrätt dömer honom till 6,5 års fängelse, för tre våldtäkter, flera fall av koppleri och sexköp.

Det är få som har hemligheter som Göran Lindberg men våra putsade fasad har sprickor. Vi är människor med fel och brister. Försöker göra vårt bästa, har våra ideal, våra ledstjärnor.

Det är helt omöjligt att förstå hur Göran Lindberg kunde fortsätta att göra illa kvinnor, unga kvinnor. Varför stoppade ingen honom?

Jag vill be en bön från mitt hjärta:
Gud hjälp mig att se mina medmänniskor. Gud hjälp mig att vara en person som man kan lita på. Gud hjälp mig att vara en person som inte bara ser till mig själv och mitt eget bästa.

Det är min tro, att det finns någon som är större än jag själv, som hör mig när jag ber och som finns
för mig, och för dig. Om du vill.

Vi var så olika...

-Vi gratulerar inte er.  Precis så sa hon när vi förlovade oss. En person väldigt nära oss.
- Ni är ju så unga och man vet ju aldrig om det håller. Det är 33 år sedan . Efter 31 års äktenskap får man väl säga, det höll! I alla fall så här länge.

Vi var så olika. Han lugn, jag ett yrväder. Han tyst och blyg, jag pratade jämt och kände många. Han pedant, jag en slarver. Han sparsam, jag slösa. Hur kunde vi få ihop det? Vad är anledningen till att det är vi fortfarande?

Christina Halldorf, leg psykoterapeut, skriver i nya Junia, ”Olikheten hos den andre kan vara ett kitt i relationen”. ” Det mystiska och det annorlunda hos den andre är det som göra att relationen inte stagnerar”. Jag tror det stämmer in bra på oss. (Därmed inte sagt att det inte funkar om man är mer lika).

Idag älskar jag min man kanske ännu mer än jag gjorde när vi gifte oss. Eller kanske det är så att kärleken är annorlunda. I alla fall är jag fortfarande kär. Känner mig ödmjukt tacksam att det fortfarande är vi.
Jag lite lugnare idag, han lite mer fart i.  Jag mycket mer noggrann, han lite mindre pedant. Hans blyghet finns inte kvar, min har aldrig infunnit sig.

Christina har flera tips i sin artikel i senaste Junia. ” Uppskatta det som är annorlunda hos din partner”. Läs den!

(tips 269 kr för ett helt år, 6 nummer av en tidning i fyrfärg + ett halsband i gåva värde ca 400 kr) http://www.junia.se/

Sommar!

Det är fortfarande sommar! Enligt SMHI definition är det fortfarande sommar. ”Dygnsmedeltemperatur på över 10 grader, minst fem dagar i rad”, då är det sommar.

Jag tror att jag bor i fel del av vår värld ibland. I alla fall när det gäller temperaturen. Älskar värmen! Det får gärna vara 30 grader. Men det är klart, jag gillar ju våren och så gillar jag hösten.
Och det är klart december med advent och julen. Då ska det vara lite ruggit och kallt. Blir mer stämning när ljusen tänds. Mys, det gillar jag.

Det är nog ändå bäst med årstidernas växlingar. Precis som vi har det. Ja, jag är tacksam!

Jag är farmor!!

Jag är farmor nu! När jag var liten var farmor gammal. Ja, farfar också. Jag är 51 år, känner mig fortfarande som en tjej, men kan en farmor vara en tjej?

Det känns i alla fall helt fantastiskt att vara farmor till en liten kille. Det var värt allt att åka 100 mil idag för att få hålla honom och vara med honom, en hel timma. Två dygn är hans ålder och inget namn än.

Lovar att mer rapporter kommer.  Nu är det dax att sova men jag vill göra ett nytt försök att skriva. Så fantastiskt roligt med bloggandet och responsen från Er, mina bloggläsare.