tisdag 14 september 2010

Vi var så olika...



-Vi gratulerar inte er.  Precis så sa hon när vi förlovade oss. En person väldigt nära oss.
- Ni är ju så unga och man vet ju aldrig om det håller. Det är 33 år sedan . Efter 31 års äktenskap får man väl säga, det höll! I alla fall så här länge.
Vi var så olika. Han lugn, jag ett yrväder. Han tyst och blyg, jag pratade jämt och kände många. Han pedant, jag en slarver. Han sparsam, jag slösa. Hur kunde vi få ihop det? Vad är anledningen till att det är vi fortfarande?
Christina Halldorf, leg psykoterapeut, skriver i nya Junia, ”Olikheten hos den andre kan vara ett kitt i relationen”. ” Det mystiska och det annorlunda hos den andre är det som göra att relationen inte stagnerar”. Jag tror det stämmer in bra på oss. (Därmed inte sagt att det inte funkar om man är mer lika).
Idag älskar jag min man kanske ännu mer än jag gjorde när vi gifte oss. Eller kanske det är så att kärleken är annorlunda. I alla fall är jag fortfarande kär. Känner mig ödmjukt tacksam att det fortfarande är vi.
Jag lite lugnare idag, han lite mer fart i.  Jag mycket mer noggrann, han lite mindre pedant. Hans blyghet finns inte kvar, min har aldrig infunnit sig.
Christina har flera tips i sin artikel i senaste Junia. ” Uppskatta det som är annorlunda hos din partner”. Läs den!
(tips 269 kr för ett helt år, 6 nummer av en tidning i fyrfärg + ett halsband i gåva värde ca 400 kr) http://www.junia.se/

8 kommentarer:

Samuel Grahn sa...

Häftigt att ni är snyggare nu än ni var runt 1980!!! DISCO!!!

Hade härom året ett samtal m herr och fru Hambe om detta - hade ungefär samma historia. Det gäller att hitta balansen i förhållandet - och i varandra. Och hittar man inte kärlek - leta efter den, sa Alf.

Lena Hugo Johansson sa...

åhh så söööta ni är! Men det kunde verkligen vara Manfred med retrobågar på... :)

Samuel Waermö sa...

Dom glasögonen skulle gjort fröken Hilton grön av avund:)

Ja Rose Anderson sa...

I think I have seen those lovely photos before!! Very cool.

Anonym sa...

Måste nog säga att ni har bara blivit vackrare med åren..:)Mannen och jag hörde ungefär samma sak, fast omvänt, från en närstående när vi blev tillsammans....Men ni är ju så lika, kommer det verkligen att hålla...lika impulsiva, lika pratglada..ja listan va lång...är inte tanken att man ska komplettera varann?? Måste nog säga efter 25 år att det har fungerat ganska bra :) säkert mer diskussioner, mer stå tillbaka ibland, mer tålamodsprövande för oss båda när man lever men nån som tar lika mycke plats som man själv ;) men....kärleken är tålig och fantastisk och jag känner också ödmjuk tacksamhet att jag får leva med mannen som också är min allra bäste vän och som jag fortfarande trivs allra bäst tillsammans med....sa Lena

Ros-Marie sa...

Så underbart att se och läsa om er!
Vi kan instämma i att olikheterna snarare stärker än splittrar ett förhållande.Vi har varit olika i det mesta, men olikheterna har nog minskat med åren.Den 10 november i år har vi varit tillsammans i 45 år.
Ha det så gott!
Ros-Marie och Roland

Christine Dahlström sa...

Wow Ewa! Älskar erat kort och din beskrivning av eran relation...varmt och ömsint, nära och verkligt. Ni är fina!! Din blogg är härlig. Kram Christine

Ulrika Wadskog sa...

Vad gulligt du skrev i bloggen...stärkande! Tänk vad fantastiskt att ni dessutom blivit snyggare och snyggare under 33 år! Grattis!