onsdag 15 september 2010

Vårt hemliga rum


 Vi har alla våra hemliga rum. Ett rum där vi har våra hemliga drömmar, våra tankar. Vi ser bara varandras putsade fasader.
Har precis lyssnat till ett reportage av P1-reportern Jesper Huor: "Gåtan Göran Lindberg".
Det tar 52 minuter att lyssna. 52 minuter att försöka förstå hur ex-polischefen Göran Lindberg kunde vurma för jämställdhet på dagarna och våldta på kvällarna. Han var ju mediernas älskling, kvinnojourernas idol och politikernas skyddsling. Han turnerar land och rike runt och talade om jämställdhet och mäns våld mot kvinnor. Men ingen anade att polischefen i åratal bar på en fruktansvärd hemlighet. Södertörns tingsrätt dömer honom till 6,5 års fängelse, för tre våldtäkter, flera fall av koppleri och sexköp.
Det är få som har hemligheter som Göran Lindberg men våra putsade fasad har sprickor. Vi är människor med fel och brister. Försöker göra vårt bästa, har våra ideal, våra ledstjärnor.
Det är helt omöjligt att förstå hur Göran Lindberg kunde fortsätta att göra illa kvinnor, unga kvinnor. Varför stoppade ingen honom?
Jag vill be en bön från mitt hjärta:
Gud hjälp mig att se mina medmänniskor. Gud hjälp mig att vara en person som man kan lita på. Gud hjälp mig att vara en person som inte bara ser till mig själv och mitt eget bästa.

Det är min tro, att det finns någon som är större än jag själv, som hör mig när jag ber och som finns
för mig, och för dig. Om du vill.

tisdag 14 september 2010

Vi var så olika...



-Vi gratulerar inte er.  Precis så sa hon när vi förlovade oss. En person väldigt nära oss.
- Ni är ju så unga och man vet ju aldrig om det håller. Det är 33 år sedan . Efter 31 års äktenskap får man väl säga, det höll! I alla fall så här länge.
Vi var så olika. Han lugn, jag ett yrväder. Han tyst och blyg, jag pratade jämt och kände många. Han pedant, jag en slarver. Han sparsam, jag slösa. Hur kunde vi få ihop det? Vad är anledningen till att det är vi fortfarande?
Christina Halldorf, leg psykoterapeut, skriver i nya Junia, ”Olikheten hos den andre kan vara ett kitt i relationen”. ” Det mystiska och det annorlunda hos den andre är det som göra att relationen inte stagnerar”. Jag tror det stämmer in bra på oss. (Därmed inte sagt att det inte funkar om man är mer lika).
Idag älskar jag min man kanske ännu mer än jag gjorde när vi gifte oss. Eller kanske det är så att kärleken är annorlunda. I alla fall är jag fortfarande kär. Känner mig ödmjukt tacksam att det fortfarande är vi.
Jag lite lugnare idag, han lite mer fart i.  Jag mycket mer noggrann, han lite mindre pedant. Hans blyghet finns inte kvar, min har aldrig infunnit sig.
Christina har flera tips i sin artikel i senaste Junia. ” Uppskatta det som är annorlunda hos din partner”. Läs den!
(tips 269 kr för ett helt år, 6 nummer av en tidning i fyrfärg + ett halsband i gåva värde ca 400 kr) http://www.junia.se/

söndag 12 september 2010

Sommar!

Det är fortfarande sommar! Enligt SMHI definition är det fortfarande sommar. ”Dygnsmedeltemperatur på över 10 grader, minst fem dagar i rad”, då är det sommar.

Jag tror att jag bor i fel del av vår värld ibland. I alla fall när det gäller temperaturen. Älskar värmen! Det får gärna vara 30 grader. Men det är klart, jag gillar ju våren och så gillar jag hösten.
Och det är klart december med advent och julen. Då ska det vara lite ruggit och kallt. Blir mer stämning när ljusen tänds. Mys, det gillar jag.

Det är nog ändå bäst med årstidernas växlingar. Precis som vi har det. Ja, jag är tacksam!

fredag 10 september 2010

Jag är farmor!!


Jag är farmor nu! När jag var liten var farmor gammal. Ja, farfar också. Jag är 51 år, känner mig fortfarande som en tjej, men kan en farmor vara en tjej?

Det känns i alla fall helt fantastiskt att vara farmor till en liten kille. Det var värt allt att åka 100 mil idag för att få hålla honom och vara med honom, en hel timma. Två dygn är hans ålder och inget namn än.

Lovar att mer rapporter kommer.  Nu är det dax att sova men jag vill göra ett nytt försök att skriva. Så fantastiskt roligt med bloggandet och responsen från Er, mina bloggläsare.

Jag ska börja äta B-vitamin. Idag!



Han du vet som var där…ja minns du inte. Han hade grön tröja och var från ….visst var det Jönköping? Han hade tre barn och hans fru jobbade på …det som ligger nere vid Munksjön du vet. Det heter …nej vi lämnar det...
Jag ska börja äta B-vitamin! Äter jag tre sorters B-vitamin, varje dag, så bryts min hjärna ner upp till hälften så långsamt som de som inte äter vitaminer. Forskningen visar att det kan hjälpa mot demens och hämma minnesförlust skriver Independent. Nu är det dags!

fredag 28 maj 2010

Är det bara att leva på?

Jag är glad för min Iphones alla funktioner. Skrattar, surfar, checkar in och kollar Facebook. I Kina tog den tionde personen sitt liv i Foxconns fabrik igår. Där tillverkas bland annat Iphone åt Apple, mobiler åt Sony Erikcsson och datorer åt HP.

Här jobbar människor vid monteringsband som rör sig för snabbt och arbetarna tvingas till mycket övertid. Terry Gou är grundare till detta jättekomplex som omsätter 61,8 miljarder dollar. I skriften som Foxconns chefer uppmanas läsa står det att en ledare i en organisation ” måste ha det beslutsamma modet att bli en diktator för det allmänna bästa”. Jag håller inte med!

Är det bara att leva på, eller vad ska man göra?

onsdag 26 maj 2010

Skönt att du ska på massage - men vi hade ju inte pratat med varandra...?


- Va skönt att du ska få massage och härligt med nagelmanikyr! Hon visste att jag var på väg till stan och vad jag skulle göra i eftermiddag innan jag han säga det. Syrran hade läst min statusuppdatering på Facebook. - Va skönt, ska du på nagelmanikyr? Maria hade också koll på vad jag skulle göra när jag ringde henne fem minuter efter avslutat samtal med syrran.

Jag gillar Facebook! Men visst måste man sortera. Vara noga med vad man skriver och om vem. Men kontakterna är roliga. Informationen om att syrran köpt nya jeans som hon mår bäst av att stå och gå i, inte sitta. Att Roffe, deras gräsklippare, är igång för fullt och gör sitt jobb. Att Ann-Charlotte startat företag och har en nyöppnad hemsida och att gratta Andreas på födelsedagen.

Men visst klarar jag mig utan FB.

Men just nu förgyller det livet, precis som att fika med en go vän en eftermiddag eller att ringa ett lååångt samtal och bara småprata. Skönt att det är valfritt hur man ska använda sin tid. För mig är medmänniskor viktigt, både irl och i cyberrymden. Ni ger mig kraft och glädje, ni, mina vänner.

fredag 21 maj 2010

En tant, En gammal tant!?

Det var en tant jag såg på bilden. Det var några veckor sedan jag såg bilden på henne. Det var en tant, en typisk tant. Insåg snabbt att hon var i min ålder, en gammal vän som jag inte sett på 30 år. Nästan exakt 50 årvar hon , precis som jag.
- mellan 45-55 år så händer så mycket. Vi åldras och blir gamla. Så sa hon , min kloka lillayster. Inser att det även gäller mig.

Snart tror jag min åldersnoja är till ända. Har varat i drygt ett år nu och snart är jag 51 år, då tror jag den försvinner :-).

fredag 9 april 2010

Bli gammal i rätt kommun!

Jag vill va bli gammal i rätt kommun. I en av de 44 kommuner som erbjuder äldre att bo tillsammans till döden skiljer dom åt.

Inte i någon av de 45 kommuner som aldrig erbjuder parboende!

Det finns ytterligare 118 kommuner som erbjuder parboende men bara i vissa fall. Det gäller att ha koll på var man åldras alltså!

onsdag 7 april 2010

En kvinna dör var tredje minut

En kvinna dör var tredje minut i världen av sjukdomen. Inte många symptom uppstår så den är svår att upptäcka. Havandeskapsförgiftning.
Hade jag varit gravid i ett annat land, ett land som inte har så utvecklad sjukvård, hade vi nog inte varit i livet, Manfred och jag.

Jag skulle jobba ända fram till förlossning. Inte behövde jag vara ledig innan. Men tre månader innan jag skulle föda, visade det sig att jag hade högt blodtryck OCH äggvita i urinen. Jag fick tillbringa en tid på Skövde lasarett, liggande i en säng, helt stilla. Vila var behandlingen.
Därefter var det inget jobb innan Manfred skulle födas. Vila Vila Vila. Visst hade jag läst att sjukdomen var allvarlig, förr dog man av den det fanns inte något botemedel.

Idag läser jag att forskningen har upptäckt en metod att upptäcka havandeskapsförgiftning redan i 12-14 veckan innan den bryter ut. Ett enkelt blodprov men det tar ett par år av tester innan det är i bruk.

Känner en stor, ödmjuk tacksamhet att jag födde barn i Sverige, ett land som har en väl utvecklad sjukvård.