Kan det som jag upplever vara sanning, ändå vara en lögn? Vilka konsekvenser får det i så fall?
Kan det var så att det vi ser från vårt perspektiv och drar våra slutsatser från är ”vår sanning” men ändå är en lögn?
En intressant fundering och väl värd att fundera över en bra stund. Visst har vi alla ett ansvar för det vi säger om andra människor. Läste en intressant krönika idag om lögn, filmen försoning (som jag tyvärr inte sett) och om hur vårt första intryck kan vara helt fel och göra stor skada.
”Det är när vi tror vi har hela bilden utan att ha det, som vi verkligen kan skada varandra” Christina Hellström (Junia nr 2/08)
Ett ordspråk att ha med på vägen:Akta dig för halvsanningar - du har kanske fått tag på fel halva.
1 kommentar:
Försoning är en mycket annorlunda film....helt klart sevärd.
Omtumlande och skakande på många sätt, en film man inte glömmer.
Vilka konsekvenser får mitt handlande i en annan människas liv?
Vilket ansvar! I mötet med en annan människa blir jag till, där växer jag eller förminskas...
Kram Lena
Skicka en kommentar