torsdag 29 september 2011

Bekännelse - men inte för systrarna!




Nu vet jag varför! Varför jag så sällan är i köket. Minnena tränger sig på när jag tappar muggarna i golvet som jag fått av vår älskade son. Diskmaskinen skulle ju plockas upp och maten lagas samt tvättmaskinen snurra.

Jag har en förmåga att göra saker väldigt snabbt. Det är bra när jag jobbar på kontoret, mindre bra när jag ska baka… och laga mat. Det ramlar ett ägg på golvet, ett glas går sönder och in i tvättmaskinen går ett par byxor med lite papper i. Detta gör att den svarta tvätten är täckt av ett tunt, tunt lager vitt dun när maskinen är klar. Hade jag, som jag normalt sett gör, kollat igenom alla fickor, hade jag sluppit rolla alla kläderna vid strykningen.

Nu när vi har en utbytesstudent några månader kom känslan av att visa att jag är ….. egentligen väldigt huslig. Kan baka äppelkaka, blåbärspaj och göra omelett med champinjonstuvning.

Jag får nog återgå till det som jag är bra på och inte ha kraven av alla måsten som jag själv skapar. Ett är dock säkert, det snabba, intensiva är något vi systrar delar. Att det går sönder lite saker runt mig förvånar inte systrarna , där infinner sig bara en känsla av igenkännande!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ler när jag läser detta...o visst känner jag igen det ;) glömmer aldrig när vi var i Gullaskruv. Du tappade bort bilnyklarna,Lena sin plånbok...vi vet hur vi ska hantera det..lugna varandra och LETA ihop!Sen när allt var hittat,for vi vidare nöjda och glada!
Kram Annelie

Anonym sa...

Hahahaha...men snabbast är du, flest saker går sönder när du är i farten :) Anne-lie och jag tillsammans kommer inte upp i din hastighet!! Kram Lena