Varför läser jag dödsannonser?

Dödsannonserna.
Varför läser jag dom bland det första jag gör i en tidning..?

Kanske för att jag alltid börjar bakifrån och oftast är de där. Beror det på åldern att jag läser vem som slutat sitt liv och funderar över vad som hänt?
Är det någon född på 50 och 60-talet, vad har hänt? Mitt i livet - var det sjukdom? Var orken för livet slut? Finns det familj kvar? Barn som sörjer sina föräldar?
Två som är födda på 20-talet och dör med endast några dagars mellenrum - när jag läser det tänker jag..så skulle jag vilja ha det! Kan man bestämma när man inte orkar leva längre?

Snart är det den 5 december, dagen som jag vill leva fort förbi. Inte minnas. Inte köra i slöslask, helst inte köra bil. Sörjer man efter 37 år? Ibland rivs skorpan av och såret blottas Läste att Astrid Lindgren sagt det och tror att det är så.

Astrid som föddes för 100 år sen (igår) upplevde stora sorger som ung. Fick lämna sitt nyfödda barn till fosterföräldrar i Danmark, flera nära släktingar dog tidigt, alldeles för unga. Hon sa under sin levnad, utan sorgerna hade jag bara blivit en författare inte en världskänd författare. Sorgen är en del av vårt liv, liksom glädjen!

Gläds med dom goa våffeltanterna och minns sommaren Tror visst dom var från syföreningen i Skärstadtrakten och Habo.
Tror att glädjen kamperar ihop med sorgen i livet. Visst finns det mycket att glädjas åt!