Förr fick man vara glad om ens barn nådde vuxen ålder. I dag förväntar vi oss att må bra, både till kropp och själ. Hur friska och lyckliga ska vi vara?
För hundra år sen var meddellivslängden 55 år, idag är den över 80 år.
(Då skulle jag haft 7 år kvar....funderar på att en viss acceptans borde finnas för rynkorna som kommer, ont i knäleder, tennisarmbågar och annat smått och gott)
–Vi är barn av vår tid och människan ska vara lycklig. Endast det maximala duger.
Precis! Super! Perfekt!
Instämmer i Kjell Kallenbergs tankar om lycka i dagens Svd:
Kjell undvider ordet lycka. "Han talar hellre om välbefinnande, som är en mer realistisk ambition. Välbefinnande rymmer tillfälliga ögonblick av lycka.Kraven på lycka kan leda till förvirring och orimliga förväntningar.
När är det naturligt att bli nedstämd? Livets ofrånkomliga berg- och dalbana kan lätt tolkas som depression, en sjukdom som dessutom betraktas som allvarlig och där man uppmanas att söka hjälp.
Carpe Diem - fånga dagen. Vad det är för dig, och vad det är för mig, är säkert olika. Att åka med min älskade make till Lappland imorgon det är "välbefinnande" för mig. Likaså middagen i fredagkväll med Manfred och Magnus, det var också "välbefinnande" i allra högsta grad.
Att möta goa människor på expen igår i Jönköping och ledningsgruppen för Gullbrannagården, var också tillfällen som ger en euforisk känsa hos mig.
Ingvar, Anders, Pär, Samuel och Maria ni ger av Er själva, det gör att vi andra mår gott och växer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar