Igår hade jag Charlie till bordet på lunchmötet. Han är alltid en gentleman och man blir glad av att prata en stund. Charlie berättade att han var ledsen. Hans fru hade blivit senil och kunde inte bo hemma längre. Hon bor nu på ett hem och trivs bra men han tycker det är ensamt.
Hon är 98 år och Charlie är 96 år. Han tar alltid bilen hem igen efter lunchen, visst är jag lite orolig men han är lugn. Underbart härligt med vänner i alla åldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar