Hår - viktigt?

När jag var yngre var frisyren inte viktig. Kort hår var smidigast och enklast.

I tonåren var fett hår ett av de största hoten i livet. Torrschampoo var räddningen (men vetemjöl var billigare och nästan lika effektivt). Testade långt hår, men självstripiga testar var ingen större hit.

Spray och gelé blev räddningen i vuxen ålder. Men det råttfärgade ursprungliga är idag ”doppat i vätesuperoxid” enligt maken i alla fall. Undrar om det faller av efter all impregnering? Det gjorde mormors påminner vi systrar varandra om emellanåt.

Håret är, liksom mina glasögon, en viktig del av mig. Även om jag oftast inte lägger mer än 8-10 min på frisyren på morgonen känns det som minuter jag inte kan hoppa över.

Tänk att ha ett hår som bara kan borstas på morgonen. Tänka tanken – jag tvättar det imorgon istället. Att sätta upp det med en hårsnodd och se sådär läskigt pigg och fräsch ut, oavsett tid på dygnet det är avundsvärt.
Visst vore det spännande med hårförlägning någon gång? Kanske lite dyrt bara för att vara lite häftig… någon som testat eller kan ge tips?