Valborgsmässoafton

Vi skulle ut och fria Valborgsmässoafton. Han var med. Den tyste killen som jag lärt känna under de senaste veckorna, Magnus. Han jag alltid tyckt varit så …intetsägande, så trist, så tråkig. Han var jag kär i! Under flera år hade vi varit med i samma gäng men aldrig hade jag funderat över honom. Jag var kär i Morgan, Anders, Johan, Claes-Inge m.fl. m.fl. Men aldrig varit intresserad av Magnus. Den rödhårige killen med stora glasögon, trista kläder och ….bara så tråkig. Inget spännande alls.

Jag hade på mig min vita skjorta med röd brodyr på fickan. Den nya blåa kappan och jeansen som var långa och vida var skitsnygga med platådojorna. Kanske att jag skulle få åka med honom…
Vi lyckades komma bort från dom andra bilarna, var på utsikten i Huskvarna, kysstes i baksätet i den vita Mercedesen och jag var kär. Upp över öronen kär. Jag ville bara tillsammans med honom alla dygnets timmar, göra allt tillsammans med honom. Skratta, gråta, prata och mysa. Jag skrattade så jag hade ont i ansiktet efter mina kvällar med Magnus. Vi kunde prata i timmar om allt.

Idag är det 33 år sedan. Vi har snart varit gifta i 30 år och jag är lika lycklig. Inte att det har varit så hela tiden, ständigt uppåt, men jag är ödmjukt tacksam att vi har varandra idag. Jag är nog kärare än någonsin! Märkligt att det kan växa.

Ps. idag tycker jag min man är både snygg och välklädd, förutom att han fortfarande är den jag helst går ut och äter med en kväll och pratar, pratar och pratar. En klok och lagom smal man i sina bästa år!